Sommar och vinter

SRB kalvar vid å

Milda vintrar och våta somrar har inneburit en ökad risk för spridning av leverflundra. Detta genom att bidra till optimala förhållanden för mellanvärden, en våtmarkssnäcka vid namn Lymnea truncatula.

Stora leverflundran är i sin utveckling beroende av en våtmarkssnäcka som mellanvärd. Djur som betar på sjönära/våta beten riskerar att infekteras. Mest känsliga är får, därefter kommer nötkreatur och hästar. Vilda djur såsom harar och rådjur utgör sannolikt reservoar för leverflundra och sprider smitta på betena. Får uppvisar ofta akuta allvarliga symptom och dödsfall är inte ovanligt. Hos nötkreaturen är symptomen mer vaga. Drabbade ungdjur får sämre tillväxt och ger sämre slaktutbyte. Reproduktionsstörningar, nedsatt mjölkproduktion, avmagring och dålig hållbarhet kan ses hos kor och kvigor. Nedsatt motståndskraft mot infektioner är ytterligare en följd av infektionen. Dikalvar som uppvisar otrivsel och diarré kan misstänkas ha blivit infekterade med leverflundra eftersom dessa sällan får hårda angrepp av andra mag-tarmparasiter. På senare år har rapporterats om en markant ökning av förluster till följd av leverflundra. En väl planerad avmaskning tillsammans med förebyggande åtgärder kan man förvänta sig en reduktion av smittrycket, olika stor beroende på olika lokala förhållanden.

Avmaskning skall således ses som en av flera åtgärder vid kontroll av parasit förekomst bland djuren. Byte av betesfålla, dränering och stängsel kring våta marker är andra åtgärder som bör vidtas.

Diagnostiska möjligheter

Slaktskadestatistik: Ger en faktisk bild av lägsta antalet djur drabbade och en uppfattning om smittryck. Tillförlitligheten varierar mellan olika slakterier.

Träckprov: Påvisande av parasitägg i faeces är en ganska osäker metod. Även om leverflundran påstås kunna leva i levern upp till tre år är det osäkert om äggutskiljning sker konstant eller endast periodvis. Djur som betat misstänkta marker föregående säsong provtas säkrast efter december. Blodprov: Möjlighet finns att påvisa antikroppar mot Fasciola hepatica i blod från infekterade djur. Sannolikt kvarstår mätbara titrar hos obehandlade djur 1 år och hos behandlade djur ½ år. Metoden som är en ELISA test, kan användas för att identifiera besättningar som har smittade djur. Det är möjligt att få analyser utförda vid SVA.

Mjölkprov: Även denna metod använder sig av ELISA. Man kan ta tankprover men lämpligen väljer man mjölk från kviggrupper så man reducerar graden av utspädning. Det är möjligt att få analyser utförda vid SVA.